Den populäre skånska artisten Timbuktu (Jason Michael Bosak Diakité) fick idag ett mycket fint pris av GHO (Global Happiness Organization). Han blev nämligen utnämnd till årets svenska lyckofrämjare under 2011.
GHO motiverar utnämningen med att belysa Timbuktus insats som programledare för Musikhjälpen, som är ett TV och radioprogram som inspirerar människor att ge pengar till välgörande ändamål. GHO menar att forskning visar att hjälpa andra sprider lycka, inte bara till mottagaren, utan även till den som hjälper. Utöver sina insatser har Timbuktu även rest runt i Afrika och pratat med och sjungit för människor i byar och skolor. Detta är en fin utmärkelse till en sant altruistisk människa.
En inte lika smickrande utmärkelse delades också ut idag av GHO, nämligen ”Årets lyckoförvirrare”. Detta pris gick till bloggerskan Kissie. GHO menar att Kissie förtjänar denna utmärkelse eftersom hon strävar efter, i deras ögon, olyckliga ideal i livet som shopping, utseende, och ”strävan efter karriär och mer pengar”.
Att dela ut pris till Timbuktu som årets lyckofrämjare känns helt rätt och ger förhoppningsvis lite extra publicitet åt Musikhjälpen. Man kan dock fråga sig vad det egentligen ska tjäna till att ge sig på en ung bloggerska som verkar må dåligt i ren allmänhet. Detta är ju ren mobbning och leder bara till att en människa blir ännu mer olycklig, och ingen ökad lycka för någon annan. Och själva motiveringen för priset känns också som den kanske märkligaste motiveringen sedan Caligula nominerade sin häst till senaten…
Att sträva efter utseende och karriär är i sig inte av ondo. Sedan kan man diskutera medlen. Men man kan också diskutera om det inte finns värre lyckoförvirrare i Sverige år 2012 än en harmlös, ung bloggerska…
Och främst bör man kanske fråga sig om det överhuvudtaget finns ett behov av att dela ut ett pris som årets lyckoförvirrare? Det förtar lite av det fina i att besluta sig för att dela ut pris till årets lyckofrämjare och säger en hel del om mediernas behov av att ständigt polarisera saker och ting, att inte kunna hålla sig från att lyfta fram det negativa i alla situationer.