Ett europeiskt läkemedelsföretag genomförde för ett par år sedan en stor enkätundersökning på svenska, belgiska, norska, danska och finska kvinnor. Kvinnornas svar visar att det är som mest vanligt att man bantar i januari, följt av februari och mars (statistik som även stämmer samman med vår besöksstatistik på nyttigt.eu).
Fyra av tio svenska kvinnor uppger att de bantat i januari. De uppger också att deras extrakilon leder till en sämre självkänsla, att övervikten leder till ett sämre sexliv, försämrad fysisk förmåga och att övervikten gör att de oroar sig över sin allmänna hälsa.
Det riktigt nedslående med studien är att två av tre kvinnor uppger att de prövat flera olika bantningsmetoder men alltid gått upp i vikt igen efteråt. Orsakerna till att så få lyckas med sin bantning i det långa loppet antas bero på att resultaten inte är nog snabba, att självkontrollen är dålig, motivationen är bristande och att de saknar tilltro till bantningsmetoderna.
Ett stort problem är också att så många som fyra av tio svenskor äter fet mat för att belöna sig själva. Det är alltid svårt att göra sig av med ett beteende som i grunden är någon form av självmedicinering. Det är viktigt att få insikt om hur hjärnans belöningssystem är nyckeln till framgång.
De svenska tjejerna uppger olika orsaker till sin övervikt. En del menar att mediciner ligger bakom viktuppgången, medan andra hänvisar till barnafödande eller ensamhet.
De senaste rönen om varför bantingen ofta misslyckas i ett längre perspektiv
År 2011 presenterade ett team med australiska forskare resultaten av en undersökning som sprider ytterligare lite ljus över varför det är så svårt att behålla sin nya vikt. Viktnedgången producerar nämligen en hel symfoni av hormonella förändringar som i sin tur resulterar i att kroppen skickar obönhörligt starka signaler som sänker ämnesomsättningen och ökar aptiten. Dessa mycket starka signaler fortsätter att pulsera minst ett år efter viktförändringen. Kanske till och med resten av livet. De australiska forskarna menar att orsaken till att så många misslyckas med att behålla vikten inte bara handlar om att man faller tillbaka i sina gamla ätvanor utan man måste också kämpa mot dessa starka biologiska signaler.
Flertalet studier har visat att när överviktiga individer har gått ner väsentligt i vikt så blir det en stark motreaktion mot kroppen (det som var uppseendeväckande med ovan nämnda undersökning var att den visade att dessa förändringar kan bli mycket långvariga). Hormonbalansen rubbas och hungerkänslor och mättnadskänslor blir förvridna. Dessa förändringar är en evolutionär överlevnadsmekanism som är mycket effektiv när en smal individ befinner sig i knappa förhållanden. För en individ där det finns massor av lättillgänglig och energirik mat, i en omgivning där det heller inte är nödvändigt att behöva röra på sig naturligt så är mekanismen en stor del av förklaringen till varför så många misslyckas med att banta.
Så är man dömd till att alltid vara överviktig om man en gång varit överviktig?
Nej, absolut inte. Men det är mycket viktigt att den som gått ner mycket i vikt är medveten om att kampen inte är över så fort man nått sin målvikt. De flesta behöver vara vaksamma på vad de äter, hur mycket de äter och hur mycket de rör sig under en lång tid – kanske resten av livet.
Problemet är att många hoppas på snabba lösningar och inte tar tag i problemet på grundnivå. Vad det handlar om är att fetma är ett komplext problem som behöver en mer komplex lösning. För att lyckas med en rejäl viktminskning och sedan behålla denna vikt krävs det mer än att bara svälta sig i en period. Framförallt krävs det att man ändrar sin syn på mat. Maten är inte i första hand någon form av substitut för ett ledset sinne utan bränsle för kroppen. Problemet då förstås blir ännu mer problematiskt om kroppen fortsätter skickar starka hungersignaler eftersom den felaktigt tror att den befinner sig i ett farligt svältläge långt efter att man slutat banta.
Man kan också lätt föreställa sig att ju snabbare och mer extrem viktnedgången är ju starkare blir hungersignalerna och försämringen av ämnesomsättningen. En början är att inte vänta till efter julhelgen med att banta. Börja redan under hösten. Tänk långsiktigt, flera år om nödvändigt. Läs på om vad som är bra mat, hur mycket du kan äta, hur mycket du behöver röra på dig. Framför allt, ändra din syn på mat i grunden!
Källa: healthland.time.com 27/10, 2011