Under flera år nu har det blivit allt mer populärt i västvärlden att leva och äta på ett så naturligt och primitivt sätt som möjligt, att leva som en stenåldersmänniska.
New York Times gjorde för några dagar sedan en ganska underhållande artikel om hur unga och välbeställda (mestadels) män inom reklam- och IT-branschen knappar kod på dagarna och äter kött och rör sig som en stenåldersjägare på kvällarna.
Vad det handlar om är att äta paleolitisk kost, det vill säga den kost som man åt under stenåldersperioden (från 2 miljoner år sedan till cirka 10, 00 år sedan) med inga spannmålsprodukter (med logiken att det inte fanns bröd eller pasta på stenåldern) och mycket kött och grönt.
Dessutom är trenden den att man ska träna på ett sätt som i så stor utsträckning som möjligt efterliknar stenåldersmänniskans rörelsemönster, det vill säga att man går mycket och att man då och då gör plötsliga rusher (som om man jagade en buffel, eller jagades av ett lejon), och att man aktiverar musklerna i olika naturliga klättrings- och hoppövningar och så vidare.
En annan viktig ingrediens i deras livsföring är fastandet. Tanken är att man på stenåldern hade ont att äta mellan jakterna och därför gick hungrig i upp till så mycket som 36 timmar. Dessutom lämnar de regelbundet blod då de anser att människorna på stenåldern levde ett hårt liv som ofta slutade med blodspillan.
Denna extrema stenåldersdiet och livsfilosofi befinner sig i den extrema ändan av lågkolhydratsdieterna som blivit så populära igen, och är en motreaktion mot vårt moderna sätt att leva.
Stenåldersprinciperna är i grunden ganska sunda och forskning har visat på många hälsofördelar av att byta ut raffinerat socker mot protein och fett och framförallt tanken på att röra sig mycket och träna med naturliga rörelser är sund.
Men att människan inte skulle vara anpassad för att äta spannmål kan inte riktigt bevisas (man skjuter dessutom hela tiden tillbaka startdatumet för när vi började äta spannmål.) och att det skulle vara nödvändigt att fasta för ett nyttigare liv är än mer tveksamt enligt forskningen.