När DN skrev om trender inom 2012, skrev man en litet stycke om att vi helt naturligt kommer införa en ”E-diet” under året och dra ner på Internetanvändandet. Vi kommer kolla mailen mer sällan, twittra mindre och undvika Facebook i alla fall en dag i veckan.
De flesta andra ”förståsigpåare” menade istället, tvärtemot DN, att vi kommer att öka vårt användande av sociala medier under 2012, och att vi kommer dela med oss av våra allra innersta tankar, vår musiksmak, våra shopping-val etc. mer än någonsin.
De andra fick rätt. Användandet av sociala medier ökade 2012, men också 2013, 2014 och hittills under 2015. DN var helt enkelt lite före sin tid, men nu verkar det faktiskt som om ”E-diet”-trenden är redo att skakas av igen.
I USA pratar man för närvarande om ”Flip-phone”-trenden. Det vill säga att människor gör sig av med sina moderna smartphones och köper enklare modeller, som bara har de mest grundläggande funktionerna (en lur med sms-funktion i princip). Framgångsrika kändisar som på sistone setts gå omkring och prata i gamla modeller av mobiltelefoner (som Nokia, Ericsson och Motorola) inkluderar Warren Buffet, Iggy Pop, New Yorks borgmästare Bill de Blasio och Rihanna.
De gör det för att minska sina stressnivåer, för att sova bättre (en ständigt uppkopplad smartphone bredvid huvudkudden i sängen är en horribel idé) och för att spara tid till vettigare saker.
Varför behöver man gå på en E-diet?
Oavsett vem som får rätt vad det gäller antalet uppkopplade timmar per svensk börjar det komma en del intressant forskning som visar ett starkt samband mellan till exempel stress och annan psykologisk problematik i samband med Internetanvändande. Denna Wikipediaartikel tar upp en hel del olika former av problematik som kopplas direkt eller indirekt till nätet. De allra flesta problem har dock inget med Internet att göra. Det är till exempel högst orimligt att anta att ”porrmissbruk” är vanligare nu. Skillnaden är bara på vilket sätt man konsumerar det.
Men Internet har haft en så stor påverkan på olika informations- och nöjeskanaler att ”snuttifieringen” blev till och med värre än vad hade kunnat drömma om på 80-talet då begreppet uppstod i samband med det ökande utbudet av tv-kanaler.
Komikern Robert Gustavsson berättade för något år sedan att under de senaste åren har han behövt korta sina monologer markant. Ingen fixar längre att lyssna på en utläggning, komisk eller allvarlig, mer än högst ett par minuter. Inom Tv-branschen, och detta reflekterar också vår allt kortare koncentrationsspann, är de nya optimala tidsformaten 0:54 och 1:06. Självklart hänger detta samman med hur Internet komprimerat budskap.
Bloggar, mikrobloggar, Youtube. Få, enligt statistiken, läser mer än 500 ord åt gången. Cirka 200-300 ord är idealiskt. En Yotube-video, enligt proffsen, ska helst aldrig vara längre än högst ett par minuter. Att göra den längre än så är att elda för kråkorna.
När sträckläste du senast en bok? Själv kunde jag när jag var yngre, långt innan Internet fanns i var mans hem, utan problem lägga mig och slå ihjäl fem timmar med att läsa. Det finns tyvärr inte på kartan längre. En mening i boken, ett begrepp, en idé driver mig till Google, som driver mig in på en ny tråd som leder någon annanstans, som i sin tur leder in på en myriad av sidospår, och plötsligt har timmarna flugit förbi och boken ligger kvar på bordet med tio lästa sidor.
Det är dock inte så enkelt som att Internet i sig skapar stress. Själv känner jag när jag sitter med min Ipad att den snarare är lugnande på grund av att den inte uppmuntrar till multi tasking (som att ha flera webbsidor och program igång samtidigt) och att den är helt tyst. Dessutom är den enkel att ta med och använda på platser som i sig är lugnande för mig. Som min fåtölj, eller sängen, eller någonstans utomhus. Den stora stationära datorn uppmuntrar mig däremot att hela tiden göra flera gånger samtidigt, dessutom är fläktljudet från datorn i sig stressande och den tvingar mig att befinna mig på samma plats hela tiden. Det i sig är frustrerande.
Att mobiltelefonen nuförtiden är uppkopplad till nätet gör mig inte stressad, däremot verkar jag aldrig vänja mig vid att jag blir stressad när den ringer eller plötsligt piper till. Ett samtal eller sms kräver nästan alltid någon typ av motprestation (bara det att ge upp en del av sin tid är en form av motprestation) vilket är stressande.
Vad jag försöker säga är att Internet och annan teknologi mycket väl kan vara stressande. Det hela är väldigt individuellt, och situationsbaserat. Även typen av plattform (särskilt om du inte behärskar den) du använder för att koppla upp dig kan påverka stressnivåerna.
Vi är i det stora hela bara i början på teknologistressens tidevarv och det kommer ta många år innan forskningen kommer fastställa hur framväxten av Internet har, på såväl gott som ont, påverkat oss. Våra stressnivåer, våra kognitiva funktioner, som minne och inlärning etc. Hur det har påverkat samhälle och dess utveckling i stort kommer vi nog aldrig riktigt kunna greppa.
En sak är dock säker, det kommer krävas mycket mer än en liten E-diet en dag i veckan för att jag ska kunna hitta tillbaka till konsten att sträckläsa en bok. Förmodligen kommer det att krävas en E-bypass i slutändan.