I USA forskar man febrilt på nya metoder som ska hjälpa befolkningen att gå ner i vikt. De kanske mest spännande metoderna kommer från psykologer. Det senaste knepet man kommit fram till må låta banalt, men verkar ganska fiffigt. De har kommit fram till att om man markerar portionsstorlekar för olika livsmedel med tydliga, men ätbara tecken så leder det till att man äter mindre. I ett experiment lät man deltagarna äta potatischips. Den ena gruppen fick förpackningar med chips där man hade färgat var femte, sjunde eller fjortonde chips rött (stoppfärg).
Det visade sig att deltagare i studien som inte ens informerats om varför vissa chips var färgade röda åt 50 mindre chips än de som inte hade några ”stoppmärken” i sina förpackningar. Den förstnämnda gruppen var dessutom mycket bättre på att uppskatta hur många chips de hade ätit totalt.
Psykologerna som höll i experimentet säger att ”människor äter generellt sett allt som serveras dem så länge det är ätbart. En allt större mängd undersökningar tyder på att vissa människor använder visuella indikationer, såsom en ren tallrik, eller tom skål, att säga åt dem när det är dags att sluta äta. Genom att införa visuella markörer i en godisförpackning så kan vi hjälpa dessa individer att hålla reda på hur mycket de äter och bryta deras halvautomatiska matvanor”.
Experimentet var rentav så lyckat att deltagarna som fick färgade chips som visuella markörer åt i genomsnitt hela 250 kalorier mindre per chipspåse! Man kommer nu att utföra mer omfattande experiment på en större population för att sedan förhoppningsvis kunna implementera denna strategi i en större skala.
Den stora frågan är dock hur länge effekterna av en sådan här psykologisk strategi håller i sig? Risken är att man vänjer sig ganska fort och inte ens noterar de röda chipsen som sticker ut i förpackningen.