Det är en ganska vanlig uppfattning bland de som bantar att om man äter väldigt lite under en längre period så kommer kroppen anpassa sig efter energiintaget och fettförbränningen avstannar, man går in i ett så kallat ”svältläge”.
Studier visar emellertid att så länge som kroppens totala fettprocent inte sjunker för mycket så påverkas inte förbränningen något nämnvärt även efter att man legat på en diet med lite kalorier under en längre tid.
Men indirekt påverkas kroppens energiförbrukning eftersom ju mer du går ner i vikt ju mindre kalorier behöver du. Fett (och muskler) bränner fett. Kroppen behöver mer mat när den bär omkring på 90 kilo jämfört med 80 kilo. Detta ska inte glömmas bort.
Dessutom leder ofta en längre tids kaloriunderskott till att man orkar mindre, man drar sig för att röra sig eftersom kroppen vill spara energi. Det har visat sig att många blir inaktiva i vardagen utan att reflektera över det det i samband med en längre tids bantning.
Det kan vara avgörande för motivationen och de allmänna energinivåerna att man då och då tar en ”ätardag” (utan att för den sakens skull äta betydligt mer än vad man behöver).
Men långvarig viktminskning kräver att man för gott lägger sig på ett kaloriintag som motsvarar kroppens behov och inte överstiger det. Det är att lura sig själv att tro att en veckas frosseri ”boostar”eller ”trimmar” förbränningen, eller att det på något sätt skulle upphäva ett ”svältläge”.