De länder i världen där det finns flest överviktiga är (enligt statistik från 2010) i följande ordning: USA, Mexiko, Nya Zeeland, Australien, Storbritannien, Kanada och Irland. Mexiko, som är spansktalande är alltså undantaget som bekräftar regeln; att de fetaste länderna i världen har engelska som huvudspråk.
Vad det gäller de smalaste länderna bland OECD-länderna (de rikaste länderna) så hittar vi bland annat länder som Japan, Korea, Schweiz, Italien, Norge, Sverige och Österrike.
Ovanstående statistik har börjat intressera allt fler experter inom vården, dietister och ekonomer. Vad är det egentligen som gör att de anglosaxiska länderna är fetare än till exempel asiater, skandinaver och germaner?
En teori är att de i större utsträckning än andra länder är mer inspirerade av den amerikanska livsstilen. Hur passar då Mexiko in i bilden? Det är först på senare år som landet fått problem med en eskalerande fetma hos befolkningen. Detta tror man kan förklaras med att Mexiko gick med i det nordamerikanska samarbetet NAFTA 1990, och i samband med detta började man inte bara tillämpa nordamerikanska företagskulturer utan även efterhärma amerikanska beteenden som att ta bilen överallt, äta lunch på snabbmatsrestauranger, äta snabblagade men onyttiga middagar framför Tv:n, etc.
I USA, Australien och Storbritannien väger män ungefär lika mycket oavsett socioekonomisk tillhörighet och utbildning. I samtliga länder är dock utbildningsnivån väldigt avgörande för en kvinnas vikt. I Sverige är för övrigt sannolikheten dubbelt så hög att en kvinna med låg eller ingen utbildning blir överviktig.
När man tittar på olika länders fetmastatistik så spelar faktorer som utbildning och kulturell tillhörighet etc. väldigt olika roller. Men de engelsktalande länderna har i de flesta fall väldigt likartad statistik där de olika variablerna ser ungefär samma ut.
Teorin är alltså då att de flesta engelsktalande länder är mer inspirerade av USAs ohälsosamma kultur eftersom mindre kulturer som delar samma språk som en större kultur är mer benägna att ta intryck av denna.
Vi tycker denna förklaringsmodell känns något förenklad, men samtidigt är det väldigt svårt att komma med andra teorier. En mer djuplodande socialpsykologisk/soiologisk studie skulle förmodligen kasta lite mer ljus på frågan.